Oj oj oj, vad tiden går

Hej alla, om nu någon fortfarande läser denna blogg. Tiden går så himla fort och jag tänker hela tiden att nu ska jag skriva men så vips så händer nåt och det blir inte av.
Det är inte klokt egentligen för är det något jag inte hade förväntat mig av mammaledigheten så var det att tiden skulle gå fort.
Jag trodde att jag skulle hinna bli utled på att gå hemma och längta efter Andreas lediga dagar, det gör jag förvisso men det känns som att det är lördag varannan dag.

Eskil utvecklas i rask takt och nu lär han sig något nytt varje dag och det är med stolthet som jag skriver denna lista på hans framsteg.
- Numera håller han sitt huvud uppe själv, tills för några dagar sedan så var vi tvugna att hålla honom lite framåtlutad för att han skulle orka men idag så kan han hållas rakt upp.
- Han har upptäckt att de två viftande sakerna framför honom är hans händer som han till och med kan kontrollera själv. Nu sträcker han sig ivrigt efter det som finns framför honom och allt vill han smaka på.
- Nu är det inte bara kräks som kommer ur hans söta lilla mun utan också en hel del dreggel i ivern att få stoppa hela världen i munnen.
- Han har börjat värna om mamma och pappas privatliv och har (peppar, peppar) gått och lagt sig för natten innan klockan 20:00 i två veckor nu. det har till och med fungerat när vi varit borta på kalas. Hurra!