Är det någon som har någora tips på hur man fördriver två och en halv helt meningslösa timmar på jobbet?
Det är typisk fredagsstämning här i dag med fika och reportrar som passar på att kompa ut och gå hem tidigt. Alla inslag är färdiga sen länge och manuset till sändningen likaså. Ändå så jobbar jag i två och en halv timme till.
Jag tror att jag har varit inne på alla sidor jag kan kan komma på på nätet, det värker i höfterna och benen så att dra omkring som en städkärring funkar inte (jag brukar annars drabbas av städmani här på jobbet när det är lite att göra), jag har gjort en ytterst noggrann överlämning till måndag och allt annat som ska göras innan jag går hem. Vad ska jag göra nu??? Hjälp!
fredag, september 29, 2006
torsdag, september 28, 2006
Nu börjar det märkas...
...att man är gravid.
Hittills har ju jag haft världens mest exemplariska graviditet och jag har stundvis till och med glömt bort att jag har ett liv i magen. Jag har aldrig mått illa, jag har inga begär, har inte fått förändrat humör och jag har inte gått upp svindlande mycket i vikt.
Men tji för den som trodde att det skulle vara för evigt för nu har även jag drabbats av gravidåkommorna.
1. Jag har foglossning vilket innebär att det värker i höfter och nederdelen av ryggen. Detta märks främst då jag sitter eller ligger vilket alltså innebär att jag borde stå upp hela dagarna.
2. Jag sover fruktansvärt dåligt. 1-2 gånger per natt så måste jag gå upp på toa, foglossningsbesvären gör sig påminda då det värker om jag inte har förberett kvällsgåendet med en alvedon, benen kryper och jag vrider mig ständigt i sömnen vilket väcker mig då och då samt att jag snarkar så högt att jag vaknar av det själv.
3. Kilona kryper på i allt snabbare takt, idag passerade jag 72 kg.
4. Helt plötsligt så vill jag äta hela tiden. Mina två frukostmackor har vuxit och är nu tre eller fyra, frysen är numera länsad på allt gott och jag måste hålla i mig för att inte ta två eller rent av tre omgångar av middagen.
Tur är det väl att det är nåt riktigt gott man väntar på som är värt all smärta och möda i världen.
Hittills har ju jag haft världens mest exemplariska graviditet och jag har stundvis till och med glömt bort att jag har ett liv i magen. Jag har aldrig mått illa, jag har inga begär, har inte fått förändrat humör och jag har inte gått upp svindlande mycket i vikt.
Men tji för den som trodde att det skulle vara för evigt för nu har även jag drabbats av gravidåkommorna.
1. Jag har foglossning vilket innebär att det värker i höfter och nederdelen av ryggen. Detta märks främst då jag sitter eller ligger vilket alltså innebär att jag borde stå upp hela dagarna.
2. Jag sover fruktansvärt dåligt. 1-2 gånger per natt så måste jag gå upp på toa, foglossningsbesvären gör sig påminda då det värker om jag inte har förberett kvällsgåendet med en alvedon, benen kryper och jag vrider mig ständigt i sömnen vilket väcker mig då och då samt att jag snarkar så högt att jag vaknar av det själv.
3. Kilona kryper på i allt snabbare takt, idag passerade jag 72 kg.
4. Helt plötsligt så vill jag äta hela tiden. Mina två frukostmackor har vuxit och är nu tre eller fyra, frysen är numera länsad på allt gott och jag måste hålla i mig för att inte ta två eller rent av tre omgångar av middagen.
Tur är det väl att det är nåt riktigt gott man väntar på som är värt all smärta och möda i världen.
tisdag, september 26, 2006
Sååå trött...
..på alla totalt inkompetenta personer.
Vad är det här egentligen???
Ska man inte kunna få något vettigt svar på en enda fråga???
Vi går just nu på en föräldrakurs hos mödravårdscentralen och jag kan ju bara säga det till alla vänner som väntar eller kommer att vänta barn, kurserna är = skit!!
1. Man måste ta ledigt massor av timmar från jobbet för att gå på dem för de hålls på dagtid då alla "normala" människor jobbar.
2. De säger att det är viktigt att man går på kursen men hittills, efter 4 timmars segt lyssnande, har vi inte lärt oss ett dyft.
3. Man blir så förbannad på de svar man får på sina frågor att man plågas av sammandragningar (pga stress och aggretion) i flera timmar efteråt.
4. Det är 3 x 2 timmar kvart på kursen...
I dag pratade vi om smärtlindring och barnmorskan bara virrade runt i nåt träsk om att allt är såååå naturligt, allt ger sig när ni väl är där. Hon pratade på om att det var viktigt att vi själva hade kontroll på vår förlossning samtidigt som hon suckade när vi ställde frågor om de olika smärtlindringsmetoderna och frågade varför vi var så kliniska.
Men hallå!!! Hur ska vi kunna ha kontroll över vår förlossning om vi inte vet vilka alternativ som finns???
Hon avslutade med att berätta att hennes egen ställning i frågan är man man inte ska ta bedövning alls och att man ju faktiskt inte bara har sig själv att tänka på (i syfte på barnet i magen). Den givna följdfrågan är ju då naturligtvis om barnet tar skada av bedövningen (vi pratar då om ryggbedövning) och svaret blev då nej?! Jag fattar ingenting.
Hon pratade också om andningen och visade i fem minuter hur det kunde låta när man andades in genom näsan och ut genom munnen i olika hastighet. Helt sjukt!
Jag kan göra listan oändligt lång med andra liknande exempel men orkar inte gräva ner mig mer.
Mitt tips till alla: gå själva in på nätet och sök er information och ha inga förväntningar på kursen.
När jag varit gravid klart fundrerar jag allvarligt på att starta eget och ha informationsträffar till föräldrar i privat regi.
Vad är det här egentligen???
Ska man inte kunna få något vettigt svar på en enda fråga???
Vi går just nu på en föräldrakurs hos mödravårdscentralen och jag kan ju bara säga det till alla vänner som väntar eller kommer att vänta barn, kurserna är = skit!!
1. Man måste ta ledigt massor av timmar från jobbet för att gå på dem för de hålls på dagtid då alla "normala" människor jobbar.
2. De säger att det är viktigt att man går på kursen men hittills, efter 4 timmars segt lyssnande, har vi inte lärt oss ett dyft.
3. Man blir så förbannad på de svar man får på sina frågor att man plågas av sammandragningar (pga stress och aggretion) i flera timmar efteråt.
4. Det är 3 x 2 timmar kvart på kursen...
I dag pratade vi om smärtlindring och barnmorskan bara virrade runt i nåt träsk om att allt är såååå naturligt, allt ger sig när ni väl är där. Hon pratade på om att det var viktigt att vi själva hade kontroll på vår förlossning samtidigt som hon suckade när vi ställde frågor om de olika smärtlindringsmetoderna och frågade varför vi var så kliniska.
Men hallå!!! Hur ska vi kunna ha kontroll över vår förlossning om vi inte vet vilka alternativ som finns???
Hon avslutade med att berätta att hennes egen ställning i frågan är man man inte ska ta bedövning alls och att man ju faktiskt inte bara har sig själv att tänka på (i syfte på barnet i magen). Den givna följdfrågan är ju då naturligtvis om barnet tar skada av bedövningen (vi pratar då om ryggbedövning) och svaret blev då nej?! Jag fattar ingenting.
Hon pratade också om andningen och visade i fem minuter hur det kunde låta när man andades in genom näsan och ut genom munnen i olika hastighet. Helt sjukt!
Jag kan göra listan oändligt lång med andra liknande exempel men orkar inte gräva ner mig mer.
Mitt tips till alla: gå själva in på nätet och sök er information och ha inga förväntningar på kursen.
När jag varit gravid klart fundrerar jag allvarligt på att starta eget och ha informationsträffar till föräldrar i privat regi.
torsdag, september 21, 2006
Just nu
Veckor till förlossning: 7 v
Vikt: 71,8 kg
Sömn: ca 6 timmar per natt
Arbetar: 50%
Magen: börjar bli kulformad
Skor: + en storlek
Fingrar: för tjocka för förlovningsringen, vigselring ok
Generell hälsostatus: ok
måndag, september 18, 2006
Älskar alla vänner oavsett färg
Jag ville bara tydliggöra det.
Det går väl kanske inte att missta sig vilken färg vi bär i vår familj men för att inte någon ska tro något annat så är det helt ok att vara blå och grön också. Så länge ni är våra vänner så får ni ha vilken färg ni vill om än jag önskar att de som styr vårt land delade min uppfattning.
Det går väl kanske inte att missta sig vilken färg vi bär i vår familj men för att inte någon ska tro något annat så är det helt ok att vara blå och grön också. Så länge ni är våra vänner så får ni ha vilken färg ni vill om än jag önskar att de som styr vårt land delade min uppfattning.
Hur ska det gå med Sverige?
Jag är fortfarande i chock.
Hur kunde det bli så här?
Jag har verkligen ingenting att vinna på vår nya regering så man kan ju lika gärna bara ta och ge upp allting.
1. Jag är inte förmögen och kommer därför inte att slippa betala förmögenhetsskatt.
2. Jag äger ingen fastighet och gynnas inte av den skattelätnaden heller.
3. Kanske blir jag arbetslös 2008 då lokal-tv försvinner och vad ska jag leva på då?
4. Hur ska jag kunna förklara för vårt barn att man ska vara rättvis och att alla ska ha samma möjligheter då statsministern tycker att man ska sköta sig själv och skita i andra. Rikast vinner.
Hur ska det gå med Sverige?
Hur kunde det bli så här?
Jag har verkligen ingenting att vinna på vår nya regering så man kan ju lika gärna bara ta och ge upp allting.
1. Jag är inte förmögen och kommer därför inte att slippa betala förmögenhetsskatt.
2. Jag äger ingen fastighet och gynnas inte av den skattelätnaden heller.
3. Kanske blir jag arbetslös 2008 då lokal-tv försvinner och vad ska jag leva på då?
4. Hur ska jag kunna förklara för vårt barn att man ska vara rättvis och att alla ska ha samma möjligheter då statsministern tycker att man ska sköta sig själv och skita i andra. Rikast vinner.
Hur ska det gå med Sverige?
fredag, september 15, 2006
Snälla, håll ut!!!
Jag måste verkligen vara världens tråkigaste människa å jag fattar inte varför ni fortfarande läser min blogg. Eller har ni kanske redan slutat. (Snyft, jag vet inte för i den här bloggvarianten så vet jag inte ens hur man gör för att se om någon varit inne på sidan.)
Jag läser om er alla andra, Cecilia, Helén och Annika och ni har så roliga funderingar kring livet ochh valet och saker ni läst, sett eller hört. Själv lyckas jag inte få ur mig annat än bäbissnack. Ni kommer att vara trötta på min lilla unge innan den ens är född...
Men det går inte, jag kan bara inte få ur mig nåt annat, bäbisar och barnsaker är det enda jag har i huvudet. Jobbet känns totalt oviktigt, valet är väl en bisak nu när jag ska ha barn och jag röstar därför som jag alltid har gjort.
Jag läser inga intressanta böcker, allt jag lägger ögonen på handlar om förlossningar och slemproppar, jag är inge kul att prata med i telefon för alla samtal handlar bara om andra gravida eller min graviditet.
Att ni överhuvudtaget orkar med mig, eller det kanske ni inte gör för det är ganska tyst hemma hos oss om kvällarna. Fast det är nog inte sant, för det är mest troligt jag som slutat ringa för mina kvällar ägans nu mest åt att tvätta bäbislakan och titta på förlossningskliniken på tv.
Men snälla ni, ge inte upp om mig!!!
Jag hoppas att det ska gå över och att jag kommer tillbaka från mitt bäbisrus, någongång?!..
Om inte annars så kanske det blir roligare då bäbisen är här och ni kan komma förbi och hålla och får se söta bilder på bloggen.
Tur att han jag är gift med också ska ha barn och är i samma rus som jag för annars hade han nog lämnat mig för länge sedan.
Jag läser om er alla andra, Cecilia, Helén och Annika och ni har så roliga funderingar kring livet ochh valet och saker ni läst, sett eller hört. Själv lyckas jag inte få ur mig annat än bäbissnack. Ni kommer att vara trötta på min lilla unge innan den ens är född...
Men det går inte, jag kan bara inte få ur mig nåt annat, bäbisar och barnsaker är det enda jag har i huvudet. Jobbet känns totalt oviktigt, valet är väl en bisak nu när jag ska ha barn och jag röstar därför som jag alltid har gjort.
Jag läser inga intressanta böcker, allt jag lägger ögonen på handlar om förlossningar och slemproppar, jag är inge kul att prata med i telefon för alla samtal handlar bara om andra gravida eller min graviditet.
Att ni överhuvudtaget orkar med mig, eller det kanske ni inte gör för det är ganska tyst hemma hos oss om kvällarna. Fast det är nog inte sant, för det är mest troligt jag som slutat ringa för mina kvällar ägans nu mest åt att tvätta bäbislakan och titta på förlossningskliniken på tv.
Men snälla ni, ge inte upp om mig!!!
Jag hoppas att det ska gå över och att jag kommer tillbaka från mitt bäbisrus, någongång?!..
Om inte annars så kanske det blir roligare då bäbisen är här och ni kan komma förbi och hålla och får se söta bilder på bloggen.
Tur att han jag är gift med också ska ha barn och är i samma rus som jag för annars hade han nog lämnat mig för länge sedan.
torsdag, september 14, 2006
Varför?
Jag blir så himla förbannad på folk, eller kan man vara förbannad på någon som är död. Ja, jag är det i alla fall.
Har precis fått veta historien bakom den 25-årige kille som dog i en MC-olycka här i Umeå i helgen, å det är sannerligen ingen vacker historia utan allt med den är för jävligt.
1. Killen hade spelat poker på kvällen och körde på fyllan.
2. Han var dessutom ensam hemma med sitt barn som är 1.5 år. Tänk er den stackarn som först och främst blev lämnad ensam hemma och som sen förblev ensam då pappa aldrig mera kom hem. Till saken hör att ingen blev vittne till olyckan och killen hittades död långt senare.
3. Han ska ha sitt andra barn nu i december.
Denna historia har jag bara fått berättat för mig i tredje person så om det är några felaktigheter så får ni ha överseende med det. Men om det överhuvudtaget finns någon sanning i detta så är det lilla illa nog.
Här går man omkring och är orolig och försiktig, kompisar runt omkring drabbas av sorg och olycka och så finns det de som bara slänger bort alltihop.
Har precis fått veta historien bakom den 25-årige kille som dog i en MC-olycka här i Umeå i helgen, å det är sannerligen ingen vacker historia utan allt med den är för jävligt.
1. Killen hade spelat poker på kvällen och körde på fyllan.
2. Han var dessutom ensam hemma med sitt barn som är 1.5 år. Tänk er den stackarn som först och främst blev lämnad ensam hemma och som sen förblev ensam då pappa aldrig mera kom hem. Till saken hör att ingen blev vittne till olyckan och killen hittades död långt senare.
3. Han ska ha sitt andra barn nu i december.
Denna historia har jag bara fått berättat för mig i tredje person så om det är några felaktigheter så får ni ha överseende med det. Men om det överhuvudtaget finns någon sanning i detta så är det lilla illa nog.
Här går man omkring och är orolig och försiktig, kompisar runt omkring drabbas av sorg och olycka och så finns det de som bara slänger bort alltihop.
onsdag, september 13, 2006
Grattis världen...
...en liten tös är här!
I går kväll klockan åtta fick våra kompisar Joakim och Linda en liten flicka.
Enligt uppgift ska hon vara 49cm lång och väga 3400g.
Nu är det vi som står näst på tur. IIiiiiihh.
I går kväll klockan åtta fick våra kompisar Joakim och Linda en liten flicka.
Enligt uppgift ska hon vara 49cm lång och väga 3400g.
Nu är det vi som står näst på tur. IIiiiiihh.
tisdag, september 12, 2006
Vår unge blir rikskändis
På torsdag morgon tar vår lilla skatt sitt allra första steg mot att gå i mammas fotspår. H*n kommer då att medverka i TV4:s program Valflyget.
Jag fick nämligen uppdraget att göra ett informationsreportage om Umeå inför Valflygets sändning härifrån och hur gestaltar man Umeå som en växande stad bättre än med bilder på och inuti min växande mage?!
Sagt och gjort så begav vi oss till specialistmödravården och ultraljudsapparaten med kameror i högsta hugg och blev mottagna med öppna armar. Helt sjukt egentligen, bara för att vi kom med kameror så avsatte de jättemycket tid och gav oss rörligt material på DVD-skiva mm mm. Jag bara tackade och bockade men visst är det hemskt att om jag bara hade varit Jennie och inte TV4-Jennie så hade jag inte ens fått komma dit.
I alla fall så fick vi veta att bäbisen mår aldeles utmärkt och just nu väger ca 1400g. NisseBarnmorska beräknade födelsevikten till 3100g å gissa om jag drog en lättnadens suck när jag fick veta det. Andreas och hans brorsa vägde över 4000g då de föddes och med tanke på att hälften av generna är hans så hade ju även det kunna gälla detta barn.
Det är också en riktig sjusovare vi har därinne som inte berörs av Ultraljudet det minsta och bara sussar vidare när vi gör allt för att väcka för att få bra bilder.
Jag fick nämligen uppdraget att göra ett informationsreportage om Umeå inför Valflygets sändning härifrån och hur gestaltar man Umeå som en växande stad bättre än med bilder på och inuti min växande mage?!
Sagt och gjort så begav vi oss till specialistmödravården och ultraljudsapparaten med kameror i högsta hugg och blev mottagna med öppna armar. Helt sjukt egentligen, bara för att vi kom med kameror så avsatte de jättemycket tid och gav oss rörligt material på DVD-skiva mm mm. Jag bara tackade och bockade men visst är det hemskt att om jag bara hade varit Jennie och inte TV4-Jennie så hade jag inte ens fått komma dit.
I alla fall så fick vi veta att bäbisen mår aldeles utmärkt och just nu väger ca 1400g. NisseBarnmorska beräknade födelsevikten till 3100g å gissa om jag drog en lättnadens suck när jag fick veta det. Andreas och hans brorsa vägde över 4000g då de föddes och med tanke på att hälften av generna är hans så hade ju även det kunna gälla detta barn.
Det är också en riktig sjusovare vi har därinne som inte berörs av Ultraljudet det minsta och bara sussar vidare när vi gör allt för att väcka för att få bra bilder.
tisdag, september 05, 2006
Ett nytt besök i magen
Det är nu bara 9 veckor kvar tills vi blir föräldrar. Det känns helt overkligt samtidigt som vi nästan håller på att längta ihjäl oss.Vi kunde därför inte låta bli att tjuvkika lite inne i magen när mammas kompis Stina erbjöd oss ett extra ultraljud.
Det var inte lika tydligt som det vi gjorde i vecka 18 men hjärtat slog som det skulle och levern kunde vi se klart och tydligt. Näsan fanns också på plats och kanske kunde man ana en liten profil som påminde om Andreas.
Å som forstättning på tidigare rubrik angående shopping så kan jag ju bara upplysa er om att vi nu blivit smått shoppinggalna. Inte mindre än 6 par skor införskaffades i helgen!!! Två par gav vi dock bort till Anderas mamma men jag har nu 3 par som bara väntar på att bli ingådda.
fredag, september 01, 2006
Vår skatt
Lilla Du därinne
vi undrar så vem du är
att vi vet så lite om dig
fast du redan är här
är det dina tår jag känner?
är det ditt hjärta jag hör slå?
är det sant att du har ögon & naglar
& en mage att pussa på?
vi vet så lite om dig
fast du redan är här
men vi älskar dig så oändligt
vem du än är
vi undrar så vem du är
att vi vet så lite om dig
fast du redan är här
är det dina tår jag känner?
är det ditt hjärta jag hör slå?
är det sant att du har ögon & naglar
& en mage att pussa på?
vi vet så lite om dig
fast du redan är här
men vi älskar dig så oändligt
vem du än är
I found it!!!
Stilen alltså, eller i alla fall skorna.
Ja, när jag väl gick ut så hittade jag inte bara ett utan två par skitsnygga skor. Jag kommer nog att unna mig båda för det ena paret fick jag gratis.
Umeå har helt plötsligt blivit en butikgalen stad, varje dag ploppar det upp nya butiker. Å den senaste, en ny skobutik i Victoriagallerian, har två par skor till priset av ett som öppningserbjudande. Tvingade dit A innan han började jobba och han hittade ett par snygga till sig och då fick jag ju mina på köpet. Så nu tänkte jag med gott samvete även köpa de andra.
Eller samvete och samvete, A som är skofetischist (hur stavas det?) skulle nog vilja att jag köpte ett par nya i veckan, men mitt eget samvete i alla fall.
Inser också att jag gått och blivit mogen, för jag har bara provat strl 38 och inte ens sett åt några 37:or. Ska man vara fin så vill jag aldrog mera lida pin.
Ja, när jag väl gick ut så hittade jag inte bara ett utan två par skitsnygga skor. Jag kommer nog att unna mig båda för det ena paret fick jag gratis.
Umeå har helt plötsligt blivit en butikgalen stad, varje dag ploppar det upp nya butiker. Å den senaste, en ny skobutik i Victoriagallerian, har två par skor till priset av ett som öppningserbjudande. Tvingade dit A innan han började jobba och han hittade ett par snygga till sig och då fick jag ju mina på köpet. Så nu tänkte jag med gott samvete även köpa de andra.
Eller samvete och samvete, A som är skofetischist (hur stavas det?) skulle nog vilja att jag köpte ett par nya i veckan, men mitt eget samvete i alla fall.
Inser också att jag gått och blivit mogen, för jag har bara provat strl 38 och inte ens sett åt några 37:or. Ska man vara fin så vill jag aldrog mera lida pin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
