Vårt 2006

När vi för exakt ett år sedan kysstes vid 12-slaget så var vår bröllopsdag inplanerad och bröllopsresan bokad - men that´s it! Redan då tyckte vi att 2006 skulle bli ett stort år. Nu i efterhand så inser jag, och kanske många med mig, att 2006 inte bara blev stort, 2006 kommer för många att vara ett magiskt år. För det är inte bara vårt liv som tagit en helt ny riktning under de 365 dagar som gått.

Resumé av vårt 2006
Bröllop: Den största dagen i vårt liv (trodde vi då). Allt var perfekt ordnat av familj och vänner och dagen blev helt oförglömlig.
Bröllopsresa: Malaysia var underbart och på vita stränder och i grönt hav laddade vi om batterierna och njöt av minnena från bröllopsdagen.
En vecka in på den tre veckor långa resan så tog livet en vändning på nytt då jag en tidig morgon fick för mig att kissa på en liten sticka. Resultatet blev "gravid". Resten av resan, och året för den delen, ägnades åt tankar och planering inför vår nya familjemedlem.
Hem: Samma dag som vi kom hem från Malaysia så flyttade vi in i vår drömlägenhet, eller våra föräldrar flyttade in åt oss.
Bil: Med en ny viktig familjemedlem i antågande beslutade vi oss för att investera i en ny och säker bil. Det blev en Renault Laguna som vi bara älskar.
Renovering: Med växande mage tog vi oss i somras an att renovera badrummet. Hyresvärden stod för kostnaden om vi gjorde arbetet. I efterhand så var det lärorikt och ibland roligt men kanske inget vi skulle göra om nästa sommar.
Eskil: Tre veckor för tidigt kom så vår lille prins. Trots att jag är säker på att han kommer att uträtta stordåd här på jorden så var han väldigt liten när han tittade fram.
Sedan den 26 oktober har inget i våra liv varit sig likt och kommer för alltid att kretsa runt Eskil och kanske kommande barn. Men det är ju bara att konstatera att det är det här som livet handlar om. Vår bröllopsdag var stor men helt klart så är barn det allra största.
Kompisar: Under året som gått så har det faktiskt hänt stora saker även utaför familjen Tinderfjäll och Eskil har fått inte mindre än fyra kompisar utöver de han hade sen tidigare. Nästa år leker han nog med Noel, Sixten, Nila och Emmely.

BF - barnfritt!

Så kom annandagen, Eskils tvåmånadersdag och dagen som vi sedan länge bestämt ska bli första dagen med barnvakt. Aldrig har väl två månader gått så fort.
det är lustigt, innan vi fick Eskil och under tiden som han låg i magen så var vi helt på det klara med att vi skulle vara duktiga på att ha barnvakt. Både för att vi tror att det är bra för Eskil i längden att känna sig trygg hos andra än oss och för vår egen skull så att vi får en chans att bara vara vi. Men väl här så känns det inte alls så. Varför ska man gå ut? Varför ska någon annan vara med vårt barn, vi vill ju? Det som man tidigare trodde skulle kännas skönt känns bara jobbigt och irritationen stiger i mig när det tjatas om barnvakt hit och dit.
Men vi hade ju bestämt och någonstans därinne så sa ändå sunda förnuftet att det kanske var läge för att låta någon annan rå om honom ett tag - men det var verkligen inte lätt.
Efter lite diskussion här hemma så blev det mormor och morfar som fick ta första passningen och det var med blandade känslor som vi gick därifrån.
Är han mogen att lämnas vid bara två månaders ålder? Är vi mogna? Å ena sidan så ville vi ju inget hellre än att det skulle gå bra men å andra sidan så ville vi att han skulle sakna oss - lite i alla fall.
Han åt i alla fall precis inna vi gick och låg så lugnt och fint i mormors famn så vi räknade ut att vi skulle ha ca sex timmar på oss att vara ute i Umeås nattliv.

Till en början vardet svårt att slappna av, Andreas hade ju druckit lite vin men själv var jag spik nykter. Kände hur stirrig jag var och en hel del kommenterade det också. För att slappna av lite tänkte jag bjuda mig själv på en cider, det var ju trots allt sex timmar till nästa matning och jag har dessutom längtat efter den läskande smaken. Det blev dock en besvikelse då det smakade blaskig saft med sprit i.
Slappnade i alla fall av efter ett tag men vi blev trötta ganska fort o vid 23-snåret började vi titta på klockan. Mormor och morfar hade lovat att ringa efter matningen men det var tyst å när vi nu väl hade lämnat bort honom så ville vi ju att de skulle hinna mata innan vi kom hem så det vara bara att vänta och dölja gäspningarna. Strax efter 12 var äntligen kusten klar och vi fick gå och hämta hem vår prins.

Å nu är det gjort! Nu har vi haft barnvakt å det gick jättebra men kanske måste i alla fall mamman mogna lite mera för att riktigt kunna slappna av och njuta.

God Jul!

Så var det jul igen. Ingen snö och mamma är dunderförkyld så helt underbart är det inte men mysigt ändå med Eskils första jul. Klapphögen var enorm i år och det var mamma och Eskil har uppenbarligen varit snällast. Tomten kom med tidningsprenumerationer, kläder, resebidrag och en massa leksaker. Tusen tack för alla fina presenter! Nu vankas julbord igen och jag hoppas att jag ska känna mer smak idag. Jag har ju längtat efter laxen i nästan ett år.

Var är min tiss!!??

Eskil har nu blivit så stor att det igår blivit dags för mig att hitta på något på egen hand.
Julfest på 4:an passade alldeles utmärkt och jag pumpade ur mjölk för Andreas att mata med, vi inhandlade flaskor och anatomiska nappar.
Innan har det stungit till i hjärtat då jag tänkt på att någon annan ska stilla prinsens hungergråt å tankar om att jag inte längre skulle behövas har slagit mig både en och två gånger. Men igår när jag drog på mig den icke amningsvänliga partyblåsan och snygga stövlarna så släppte allt. Jag ville gå på party och jag ville ha roligt och jag ville att Eskil skulle vara hemma med pappa och jag ville att pappa skulle stilla hungern så att jag kunde stanna och fortsätta roa mig för att sedan komma hem med nya krafter för nya amningsnätter.
Kanske har allt hittills gått för lätt med Eskil så våra förväntningar var för höga, kanske var han inte redo eller kanske var det bara flaskans fel men det gick i alla fall inte så bra.
Lilla hjärtat skrek nästan hela kvällen trots att pappa gjorde allt. Gav mera mat, försökte rapa, vyssja, byta blöja, mera rap och mera mat.
Det som jag tidigare trodde skulle kännas lite bra, att Eskil bara ville ha mina bröst, var som bortblåst och jag måste säga att jag blev riktigt ledsen. Ledsen för Andreas skull som inte kände att han räckte till, ledsen för Eskils skull som var ledsen och ledsen för min egen skull då det faktiskt kändes roligt att komma ut lite. Kanske kommer det nu att dröja till nästa gång.

Vår gullunge har förändrat allt

Huvudet dunkar, jag har inte sovit mer än 2,5 timme i sträck på nästan sju veckor, det är mörkt ute och ingen snö, halsen gör oroväckande ont men livet är helt underbart.
Det är konstigt vad som händer med en när man blir förälder. Helt plötsligt spelar inget annat än det lilla livet som ligger bredvid en här på soffan någon roll.
Sömn vad är det, lite huvudvärk gör egentligen inte så ont och vad gör väl egentligen en jul utan snö?

Amning = en hel vetenskap

Fakta:
Jag vill amma.
Jag vill amma i minst sex månader.
Eskil vill äta min mat.
Jag har mat.

Man kan ju tycka att det borde stanna vid det. Att uppfyller man de kraven så är saken biff. Amma borde då vara det enklaste i världen. Men icke.
Jag ammar i snitt 8-10 ggr per dygn och vardera amningstillfälle kan ta allt mellan 15-45 minuter. Trots att Eskil bara är sex veckor så kan man ju ganska lätt konstatera att jag redan ammat en hel del, jag, eller vi, borde ha fått in vanan vid det här laget. Men så enkelt får det naturligtvis inte vara.
Första veckorna var det största problemet mina bröstvårtor som värkte och gjorde ont. Sen började Eskil att prutta en himla massa och få knorr i magen. Eftersom att det enda han får i sig kommer från mig så är det naturligtvis där som nyckeln finns.
Vi, eller jag, måste ändra på något så att det blir bra. Men det finns tyvärr inte bara ett rätt och fel.
Tillägga ska jag kanske innan jag skriver nåt mer att dessa problem egentligen är minimala. Eskil gråter kanske i snitt 30 minuter per dygn = väldigt lite men med tanke på hur ofta man ammar så växer de lätt till oanade propotioner.
Vi har i alla fall provat med Minifom, droppar som fungerar som diskmedel i tarmen och tar bort gaserna, att pumpa ur lite möjlk så att det inte ska rinna för fort, att ligga ner och amma då även det ska göra att det rinner saktare, sitta upp och amma igen då han verkar bli missnöjd med att ligga samt ligga ner igen. Rapa efter varje mål, inte rapa då han bara skriker då man lyfter upp honom. Låta honom somna efter maten, inte låta honom somna förrän han rapat och kräkts. Ja varaiationerna är minst tusen. Jag har dessutom dragit ner på mjölkdrickandet, fått veta att jag måste sluta med godis och undvika choklad.

Jag undrar när jag kommer att kunna det här med amning?
När kommer jag att veta att nu måste jag nog ligga ner, Oj nu fick han ont i magen för att jag tjuvåt choklad eller nu vill han inte äta alls utan bara snutta på bröstet. Som det är nu vet jag alltså inte alls för det som funkade i går eller för tre timmar sedan kan vara ställt helt på ändå nu nästa gång det är dags för mat.

Badpojke

Snart är vår prins för stor för att bada i handfatet å att han blivit stor märks också på hullet på ben och armar.
Inatt så sov han dessutom i 4,5 timme innan han ville ha mat. Snart säger han vad han vill ha också.

La familia