Käre gode gud...

...kan du inte göra så att vår lille pojke Eskils mage är mätt i mer än tre timmar på nätterna.
Det har nu gått fyra månader och en dag som jag inte har sovit i mer än 2,5 timme i sträck och det skulle vara så skönt för en mamma att i allafall få sova i 3 timmar.

Amen

Minns ni?

Det har nu gått ett år sedan vi stod därframme och sa ja.
Tänk att ett år kan gå så fort och ändå innehålla så mycket?

Skrattande Eskil

Även en nyvaken Eskil kan inte motstå attt roas av mammas bajssång

Ett, tu, tre...

Förvirring

Jag undrar verkligen när allt ska klarna, med Eskil alltså. För närvarande så är tillvaron indelad i tre olika tillstånd bestående av glädje, hopp och förtvivlan.
Glädje de dagar då man känner att NU, nu fattar jag! De dagarna så vill Eskil äta när man tror att han vill det och han somnar när jag tycker att han ser trött ut. Han skrattar när jag gör roliga miner och han slutar gråta när han kommer tillbaka till min famn.
Tyvärr så tas glädjedagarna abrupt över av förtvivlandar. De dagarna fattar jag ingenting och misstänker att Eskil hatar sin mamma och skulle ha det bättre någon annanstans. Han skriker förtvivlat när jag tar fram bröstet, blir rädd när jag räcker ut tungan och somnar hellre i någon annan famn än i min.
Efter förtvivlan kommer hoppet, dagar då jag återigen lyckas få ett leende då jag sjunger bajssången och han faktiskt somnar då jag mycket nervös provar att lägga honom i sängen.

Idag var en förtvivlandag, undrar vad det blir för dag i morgon?

Bordskavaljer

Nu sitter Eskil med oss vid matbordet och om några veckor så hoppas vi att han ska vara sugen på att smaka på "riktig" mat.

I morse var det dock omslagspapperet till pappas Alla-hjärtans-present som var intressantast.

Hej Holger!

Kanske den äldsta person som Eskil känner, kanske också en av de snällaste - Holger vår hyresvärd.

Titta vad jag kan

Mammas och pappas säng är bäst

Tyvärr har det blivit så att vår guldgosse sover bäst i vår säng, oavsett om vi är i den eller inte. Inget går upp mot pappas stora kudde och mammas flyffiga täcke.
Detta får dock några konsekvenser:
- Sängen kan aldrig bäddas för även tupplurarna under dagen intas där
- Mamma eller pappa får allt oftare flytta ut i vardagsrummet då gossen numera inte ligger helt still när han sover och inte heller alltid är så sugen på att sova hela natten.

Oj oj oj, vad tiden går

Hej alla, om nu någon fortfarande läser denna blogg. Tiden går så himla fort och jag tänker hela tiden att nu ska jag skriva men så vips så händer nåt och det blir inte av.
Det är inte klokt egentligen för är det något jag inte hade förväntat mig av mammaledigheten så var det att tiden skulle gå fort.
Jag trodde att jag skulle hinna bli utled på att gå hemma och längta efter Andreas lediga dagar, det gör jag förvisso men det känns som att det är lördag varannan dag.

Eskil utvecklas i rask takt och nu lär han sig något nytt varje dag och det är med stolthet som jag skriver denna lista på hans framsteg.
- Numera håller han sitt huvud uppe själv, tills för några dagar sedan så var vi tvugna att hålla honom lite framåtlutad för att han skulle orka men idag så kan han hållas rakt upp.
- Han har upptäckt att de två viftande sakerna framför honom är hans händer som han till och med kan kontrollera själv. Nu sträcker han sig ivrigt efter det som finns framför honom och allt vill han smaka på.
- Nu är det inte bara kräks som kommer ur hans söta lilla mun utan också en hel del dreggel i ivern att få stoppa hela världen i munnen.
- Han har börjat värna om mamma och pappas privatliv och har (peppar, peppar) gått och lagt sig för natten innan klockan 20:00 i två veckor nu. det har till och med fungerat när vi varit borta på kalas. Hurra!