När man är gravid och ammar så är det som att man slutar vara en egen person och blir allmänt gods. Folk slutar ta hänsyn till ens känslor och tror att de kan säga vad som hellst. Det sjuka är att det inte kunde finnas en mera oläglig tid att inte ta hänsyn när hormoner gör att känslorna svallar.
En gravid vän, som är mycket vacker gravid ska jag tillägga, får ofta höra kommentarer som; - oj, är det tre barn i magen och - men du, nu måste det väl ändå vara dags snart. Alla kommentarer med antydning på hur stor hon är.
Själv får jag hela tiden svara på hur det går med amningen; - har du mjölk så det räcker och - äter han som han ska? Till och med 85-åriga gubbar förväntar sig svar på den frågan. Nu kan jag ju bara tacka min lyckliga stjärna att jag kan amma men tänk om det inte hade gått och jag fick det slängt i ansiktet hela tiden, till och med tvingas stå till svars gör gamla gubbar jag inte ens känner.
Till alla som läser detta och slänger sig med såna kommentarer så kan jag bara säga: Gravida kvinnor går upp i vikt och får en stor mage, hur mycket och hur stor har ingen utom hon själv med att göra. Nyblivna föräldrar har nog huvudbry och tillräckligt med nojjor för sitt barn och jag lovar att de gör allt de kan för att barnet ska få i sig den mat det behöver. Om det kommer från bröstet eller ej har ingen förutom de att göra med.
torsdag, januari 25, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar