Var är min tiss!!??

Eskil har nu blivit så stor att det igår blivit dags för mig att hitta på något på egen hand.
Julfest på 4:an passade alldeles utmärkt och jag pumpade ur mjölk för Andreas att mata med, vi inhandlade flaskor och anatomiska nappar.
Innan har det stungit till i hjärtat då jag tänkt på att någon annan ska stilla prinsens hungergråt å tankar om att jag inte längre skulle behövas har slagit mig både en och två gånger. Men igår när jag drog på mig den icke amningsvänliga partyblåsan och snygga stövlarna så släppte allt. Jag ville gå på party och jag ville ha roligt och jag ville att Eskil skulle vara hemma med pappa och jag ville att pappa skulle stilla hungern så att jag kunde stanna och fortsätta roa mig för att sedan komma hem med nya krafter för nya amningsnätter.
Kanske har allt hittills gått för lätt med Eskil så våra förväntningar var för höga, kanske var han inte redo eller kanske var det bara flaskans fel men det gick i alla fall inte så bra.
Lilla hjärtat skrek nästan hela kvällen trots att pappa gjorde allt. Gav mera mat, försökte rapa, vyssja, byta blöja, mera rap och mera mat.
Det som jag tidigare trodde skulle kännas lite bra, att Eskil bara ville ha mina bröst, var som bortblåst och jag måste säga att jag blev riktigt ledsen. Ledsen för Andreas skull som inte kände att han räckte till, ledsen för Eskils skull som var ledsen och ledsen för min egen skull då det faktiskt kändes roligt att komma ut lite. Kanske kommer det nu att dröja till nästa gång.