
Så kom annandagen, Eskils tvåmånadersdag och dagen som vi sedan länge bestämt ska bli första dagen med barnvakt. Aldrig har väl två månader gått så fort.
det är lustigt, innan vi fick Eskil och under tiden som han låg i magen så var vi helt på det klara med att vi skulle vara duktiga på att ha barnvakt. Både för att vi tror att det är bra för Eskil i längden att känna sig trygg hos andra än oss och för vår egen skull så att vi får en chans att bara vara vi. Men väl här så känns det inte alls så. Varför ska man gå ut? Varför ska någon annan vara med vårt barn, vi vill ju? Det som man tidigare trodde skulle kännas skönt känns bara jobbigt och irritationen stiger i mig när det tjatas om barnvakt hit och dit.
Men vi hade ju bestämt och någonstans därinne så sa ändå sunda förnuftet att det kanske var läge för att låta någon annan rå om honom ett tag - men det var verkligen inte lätt.
Efter lite diskussion här hemma så blev det mormor och morfar som fick ta första passningen och det var med blandade känslor som vi gick därifrån.
Är han mogen att lämnas vid bara två månaders ålder? Är vi mogna? Å ena sidan så ville vi ju inget hellre än att det skulle gå bra men å andra sidan så ville vi att han skulle sakna oss - lite i alla fall.
Han åt i alla fall precis inna vi gick och låg så lugnt och fint i mormors famn så vi räknade ut att vi skulle ha ca sex timmar på oss att vara ute i Umeås nattliv.
Till en början vardet svårt att slappna av, Andreas hade ju druckit lite vin men själv var jag spik nykter. Kände hur stirrig jag var och en hel del kommenterade det också. För att slappna av lite tänkte jag bjuda mig själv på en cider, det var ju trots allt sex timmar till nästa matning och jag har dessutom längtat efter den läskande smaken. Det blev dock en besvikelse då det smakade blaskig saft med sprit i.
Slappnade i alla fall av efter ett tag men vi blev trötta ganska fort o vid 23-snåret började vi titta på klockan. Mormor och morfar hade lovat att ringa efter matningen men det var tyst å när vi nu väl hade lämnat bort honom så ville vi ju att de skulle hinna mata innan vi kom hem så det vara bara att vänta och dölja gäspningarna. Strax efter 12 var äntligen kusten klar och vi fick gå och hämta hem vår prins.
Å nu är det gjort! Nu har vi haft barnvakt å det gick jättebra men kanske måste i alla fall mamman mogna lite mera för att riktigt kunna slappna av och njuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar