Så fel man kan ha

I natt var en vakennatt hemma hos familjen T. Inte av otröstlig gråt men på grund av en vaken Eskil och en ganska ledsen mamma.
De senaste dagarna har nämligen mer än tidigare bara bestått av ammning. Vi har gått från att amma var tredje timme till att nu äta varannan, även nettetid. Därimellan har det knorrat och gnällts lite från Eskil och vi har kopplat det till att han nog har lite ont i magen.
Men även en tyst bäbis kan oroa vill jag lova. I alla fall med vår erfarenhet i bakfickan då en tyst bäbis betydde att han inte fick tillräckligt med mat och helt enkelt inte orkade låta.
Hur som hellst så kom natten även i går och mycket riktigt så vaknade prinsen varannan timme, om inte mer. Men han var inte särskillt sugen på att äta utan låg mest bara och tittade och gnydde lite.
Jag drog genast på växlarna och utgick från att han inte ville ha min mat, eller sög fel, eller att jag inte hade tillräckligt med mat, eller att han inte orkade äta.
I dag var det så dags för vårt andra besök på BVC och jag var väldigt nervös. Skulle han ha gått upp i vikt, får han verkligen i sig tillräckligt med mat?
Vi berättade om natten och sköterskan frågade om vi provat med napp. Vi har inte velat börja då vi varit osäkra på om amningen verkligen fungerar och hon sa att det får vågen berätta.
Gissa om vi blev förvånade när den visade 2880g!!! Japp, vår lillprins har gått upp 350g på en vecka och väger snart tre kilo. Sköterskan kramade om mig och garanterade att amningen fungerar och att jag har mat så det räcker och blir över. Hon gav mig till och med rådet att pumpa ur lite innan han får börja suga så att det inte bara rinner ner i halsen på honom.
Lyckligare mamma än vad jag är i dag får man nog leta efter.

Dagens läxa: Jag ska nog passa mig för att dra förhastade slutsatser i forstättningen och i natt provar vi med napp.