Sova ensam...

...är inge kul.
Jag ska resa bort och sova borta. Å jag vill inte!
Jag förstår att detta bara är en bråkdel av det Helén måste ha känt när hon sov borta från Hugo för första gången men det känns jobbigt ändå.
Jag vill sova med Andreas. Vi har ju våra kvällsrutiner nu.
Vi sjunger för magen och Andreas pratar genom naveln och lyssnar på hjärtat.
Tänk om nåt skulle hända?
Det finns ju faktiskt de som föder i vecka 29.
Det positiva i den kråksången skulle ju vara att jag då är i Skellefteå där papporna får sova över på BB i tre dagar. A får sätta sig i bilen och då slipper han ju ta in på hotell.