70 kilo psykopat

I dag kom dagen då vågen tickade förbi 70-strecket. Jag har vetat att den ska komma men jag var ändå inte förberedd. 70 kg!!! Det är lika mycket som Andreas, eller Andreas hade faktiskt också gått upp i vikt så jag har nio hekto till godo (om nu det skulle vara nån tröst).
Å kilona har bara smugit på mig, det är det som är faran med sommarkläder som sitter löst och för det mesta är kjolar. Jag har inte haft långbyxor på över en månad och jag bävar för att låren inte kommer attt få plats när solen inte värmer längre.

Jag har också fått diagnosen psykopat idag, av barnmorskan!
Det är väl tur att det finns fler än en barnmorska för vi alla blivande föräldrar är ju olika och vill bli bemötta på olika sätt. Som ni alla säkert redan vet vid det här laget så har vi ju bytt barnmorska en gång. Då fick vi fritt välja vem vi ville ha och vi valde Lena.
Men så pratade jag med Linda härmondagen som berättade att hon fått träffa Iris och att hon var så himla bra. Jag fick lite panik och tänkte att vi kanske valde fel men idag så fick jag bekräftat att så inte var fallet.
På grund av semestrar så fick vi träffa just Iris i dag. Allt var bra och jag låg mitt på kurvan men så frågade Iris om det var något annat jag undrade eller oroade mig för.
Ärlig som jag är så svarade jag på frågan och liksom alla andra gravida kvinnor (jag gissar i alla fall att det är så) så oroar jag ju mig ibland.
* Rör sig barnet för lite?
* Har jag känt några sparkar i dag?
* Kan osten jag åt i går vara farlig?
* mm mm
Jag tänker ju inte allt på en gång och inte hela tiden men det slår mig ibland och eftersom att man inte träffar barnmorskan hela tiden så berättade jag ju vad jag orade mig för.
Men, det borde jag nog inte ha gjort.
Hon la pannan i djupa veck och såg mycket oroad ut och drog en föreläsning om hur allvarligt det är när oron tar över tillvaron och graviditeten är en tid då man ska vara lycklig och har jag kanske funderat på kognitiv terapi!!?
Andreas försökte hejda henne och sa att vi visst var lyckliga och glada och att jag inte oroade mig så mycket. Jag försökte fråga om inte alla gravida var oroliga för olika saker till och från men så verkade det minsann inte för henne. Hon bara babblade på om att jag absolut inte fick se förlossningsprogram på tv eller läsa hemska reportage i tidningar och att jag nog borde gå hem och ta mig en funderare.
Jag kan ju bara gissa vad hon har skrivit in i min journal till Lena.
"Fullt frisk med normala värden men psykiskt mycket svag och borde genast remmitteras till kognitiv beteendeterapeut."