Oj vad det händer....

...saker.
I går kväll kunde även Andreas känna hur det sparkade i min mage, flera gånger.
Visst är det helt sjukt att det är möjligt. Att det ligger någon där inne som sparkar på oss med sina små fötter som har tår och naglar. Man vill bara gråta.
Om man trycker lite på magen så kan man också få en liten knuff, vår aldeles första kommunikation. IIIiiiiiii...

Till alla er som funderar på barn så vill jag bara säga, det här är livet!!!