
Det var höggravida Emma som stod som festfixare för alltihop.
En väldigt trevlig eftermiddag och kväll med jättegod mat och trevliga människor.
Synd bara att det ska vara så himla trist att gå på fest och inte få vara med och partajja. Visst, det är jättetrevligt till en början men man orkar inte hur länge som helst. I alla fall inte om det inte är någon aktivitet. Att bara sitta och lyssna på folk som blir fullare och fullare blit tröttsamt efter en hel kväll. I morse sov jag längre än vad jag gjort ända sen jag var tonåring. Vaknade först klockan 12:00, vet inte om det har med gårdagen att göra men jag tror det.

En stor eloge till Emma dock som höggravid ordnade allt. Hon började dessutom få en massa samandragningar kvällen innan och fick lite blödningar under dagen. Hux flux hade hon dessutom åkt in till förlossningen med sin mamma för att kolla att allt var ok. Allt utan att någon av oss på festen märkte något. Sen var hon med ända tills att vi åkte hem vid 00:30 i alla fall.
Var tvungen att informera Andreas att jag tyvärr nog inte kommer att ha samma styrka den dag det är dags för oss. Då kommer jag nog att kräva ton med uppmärksamhet och inte vilja ha en massa människor omkring mig. Mest troligt kommer jag nog bara att ligga och gnälla i en soffa.
Hoppas du älskar mig ändå Andreas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar