Kl 13:09 26/10 2006 förändrades våra liv för alltid...

Minns ni?

15 oktober 2006

Ett år senare...

Vår guldklimp

Nya bilder!!!

Bästisar! Eskil och Nila lekar nästan varje dag.

Theo på besök och Eskil får hålla i sig för att inte bli knockad av "lillen"

Knodden har blivit en knutte

Nya blde

Ny

Semester

Eskil och en stolt pappa mitt i ett moln högt uppe på en alptopp i Österrike.

Globetrottern poserar utanför Plaza Braa (?) i Verona

I värmen är det skönt med ett bad

Välkommen till världen Wilhelm!

Bollibompa-fan

Vår älskling har utvecklat sin humor och just nu är det Bollibompa som är roligast.

Vi hälsar på i Övik

Mormor och morfar fick prova på att hålla i varsin.

Ännu mera skratt

Går det att inte älska den här killen?

Eskil har lärt sig sitta

Vår ängel

Vår egen pyssling

Påsk framför spegeln

Eskil gillar mat

Numera får gossen smaka på mat två gånger varje dag.

Potatis eller nåt annat lunchigt mitt på dan och gröt till middag.

Snart blir det nog mer än bara smaka för han blir arg när de två matskedar vi ger honom är slut.

Roligt att bada, ännu roligare tillsammans med mamma

Numera ser Eskil som oftast ut så här då han just kommit på att det är roligt att suga på underläppen.

Hej hej kompis! I förra veckan hade vi besök av Tea, det var roligt.

Käre gode gud...

...kan du inte göra så att vår lille pojke Eskils mage är mätt i mer än tre timmar på nätterna.
Det har nu gått fyra månader och en dag som jag inte har sovit i mer än 2,5 timme i sträck och det skulle vara så skönt för en mamma att i allafall få sova i 3 timmar.

Amen

Minns ni?

Det har nu gått ett år sedan vi stod därframme och sa ja.
Tänk att ett år kan gå så fort och ändå innehålla så mycket?

Skrattande Eskil

Även en nyvaken Eskil kan inte motstå attt roas av mammas bajssång

Ett, tu, tre...

Förvirring

Jag undrar verkligen när allt ska klarna, med Eskil alltså. För närvarande så är tillvaron indelad i tre olika tillstånd bestående av glädje, hopp och förtvivlan.
Glädje de dagar då man känner att NU, nu fattar jag! De dagarna så vill Eskil äta när man tror att han vill det och han somnar när jag tycker att han ser trött ut. Han skrattar när jag gör roliga miner och han slutar gråta när han kommer tillbaka till min famn.
Tyvärr så tas glädjedagarna abrupt över av förtvivlandar. De dagarna fattar jag ingenting och misstänker att Eskil hatar sin mamma och skulle ha det bättre någon annanstans. Han skriker förtvivlat när jag tar fram bröstet, blir rädd när jag räcker ut tungan och somnar hellre i någon annan famn än i min.
Efter förtvivlan kommer hoppet, dagar då jag återigen lyckas få ett leende då jag sjunger bajssången och han faktiskt somnar då jag mycket nervös provar att lägga honom i sängen.

Idag var en förtvivlandag, undrar vad det blir för dag i morgon?